Träningsvärk
Igår(lördag 12/9) var det dansjympa på Stora Torg i Halmstad!
Friskis & Svettis hade arrangerat en jympapass med bl a ett par låtar ur musikalen Fett, och ett av syftena med tillställningen var att filma händelsen för att sedan använda bilderna i föreställningen.
Sammanlagt var vi väl ett femtiotal personer som genomförde jympapasset, och för egen del kan jag notera en rejäl träningsvärk både här och där på kroppen.
Men så var det också många år sedan jag deltog i ett aerobicspass.
För oss i musikalteamet började tilldragelsen några timmar innan själva jympapasset med uppsättning av scen och högtaleri.
Och flaggor.
Dick Holst, vår bildmakare, hade monterat upp ett par stiliga FETT-flaggor på tre och en halv meter höga bambustavar och Morgan Rubensson och jag blev fanbärare i en marsch från Kajskjulet till torget.
Det väckte rejäl uppståndelse när vi kom vandrande genom stan med fanorna i spetsen och kören och dansarna i troppen.
Och det var uppenbart att det var en nyhet för halmstadsborna att musikalen skulle sättas upp i stan.
Detta trots att tidningen gjort reportage om föreställningen och lokalradion haft inslag om saken i sina sändningar.
Men vi delade ut foldrar och flyers och för ett antal personer tog nog musikalen ett litet steg in i deras medvetande.
Friskis & Svettis var omtänksamma nog att lägga in låten "Vi bränner fett" två gånger i jympapasset, och filmarna Peter Reindl och Peter Dillberg fick gott om material för att sätta ihop en film som kommer att vara med i musikalen.
Faktum är att rörelserna fick en extra skjuts av rytmisk förvirring eftersom "Vi bränner fett" innehåller ett antal femtaktare som bryter det annars taktfasta mönstret som tillhör vanligheten i jympornas musik.
Det kanske var därför man fick träningsvärk?
frågar sej Berra Bloggare
Friskis & Svettis hade arrangerat en jympapass med bl a ett par låtar ur musikalen Fett, och ett av syftena med tillställningen var att filma händelsen för att sedan använda bilderna i föreställningen.
Sammanlagt var vi väl ett femtiotal personer som genomförde jympapasset, och för egen del kan jag notera en rejäl träningsvärk både här och där på kroppen.
Men så var det också många år sedan jag deltog i ett aerobicspass.
För oss i musikalteamet började tilldragelsen några timmar innan själva jympapasset med uppsättning av scen och högtaleri.
Och flaggor.
Dick Holst, vår bildmakare, hade monterat upp ett par stiliga FETT-flaggor på tre och en halv meter höga bambustavar och Morgan Rubensson och jag blev fanbärare i en marsch från Kajskjulet till torget.
Det väckte rejäl uppståndelse när vi kom vandrande genom stan med fanorna i spetsen och kören och dansarna i troppen.
Och det var uppenbart att det var en nyhet för halmstadsborna att musikalen skulle sättas upp i stan.
Detta trots att tidningen gjort reportage om föreställningen och lokalradion haft inslag om saken i sina sändningar.
Men vi delade ut foldrar och flyers och för ett antal personer tog nog musikalen ett litet steg in i deras medvetande.
Friskis & Svettis var omtänksamma nog att lägga in låten "Vi bränner fett" två gånger i jympapasset, och filmarna Peter Reindl och Peter Dillberg fick gott om material för att sätta ihop en film som kommer att vara med i musikalen.
Faktum är att rörelserna fick en extra skjuts av rytmisk förvirring eftersom "Vi bränner fett" innehåller ett antal femtaktare som bryter det annars taktfasta mönstret som tillhör vanligheten i jympornas musik.
Det kanske var därför man fick träningsvärk?
frågar sej Berra Bloggare
Täta repetitioner
Nu har vi lämnat en fas där målet för repetitionerna har varit att ta sej fram genom materialet och genomföra hela akter för att få en uppfattning om helheten i stycket.
Det har varit en workshopfas där det varit läge för improvisationer och skissartade tolkningar med manus i hand.
Sen vi drog igenom hela musikalen i söndags har vi bytt utsiktspunkt och krupit närmare rolltolkningar och satt förstoringsglas på repliker och sångstrofer.
Det har verkligen gått över till repetitioner, dvs om och om igen och sen en gång till.
Och det känns fruktbart att inte bara vara tvungen att hasta vidare till nästa scen på språng mot ett aktslut, utan också ha tid och omtanke för samspelet i enskilda scener där den stora finalen ligger långt borta och får vänta på sin tur.
Där rollens personlighet börjar tränga ut i skådespelarens röst, läten, gester och åtbörder.
Och sedan brister ut i sång.
Som smeker Berra Bloggares öron.
Det har varit en workshopfas där det varit läge för improvisationer och skissartade tolkningar med manus i hand.
Sen vi drog igenom hela musikalen i söndags har vi bytt utsiktspunkt och krupit närmare rolltolkningar och satt förstoringsglas på repliker och sångstrofer.
Det har verkligen gått över till repetitioner, dvs om och om igen och sen en gång till.
Och det känns fruktbart att inte bara vara tvungen att hasta vidare till nästa scen på språng mot ett aktslut, utan också ha tid och omtanke för samspelet i enskilda scener där den stora finalen ligger långt borta och får vänta på sin tur.
Där rollens personlighet börjar tränga ut i skådespelarens röst, läten, gester och åtbörder.
Och sedan brister ut i sång.
Som smeker Berra Bloggares öron.
